Bloggandet har blivit en spridd företeelse — missbrukad av somliga och brukad av många fler. Bloggen har skapat möjligheter för människor utanför medievärlden att delta i den så kallade fria debatt som i praktiken tycks förbehållen journalister och underhållare.
Jämfört med medborgare i gemen får makthavare inom politik och näringsliv stora möjligheter att göra sin röst hörd inom de områden där man är verksam. Men i förhållande till opinionsbildare anställda i eller anlitade av press, radio och TV är även dessa näst intill fredlösa när det kommer till debatt.
På DN Debatt kan man bli avrättad utan att tillåtas besvara angrepp. Detsamma gäller de flesta ledarsidor som sällan eller aldrig tillåter bemötanden. Sveriges Radio låter i allmänhetens tjänst utvalda opinionsbildare gå till personangrepp till och med i sommarpratarprogram utan att ge de angripna minsta möjlighet till ett bemötande.
Mot den här bakgrunden är det fullt begripligt om de som känner sig förfördelade börjar försvara sig i en vidöppen bloggvärld.
I de etiska reglerna för Press, Radio och TV uppmanas medierna:
Var generös med bemötanden
Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.
När debattredaktörer och ledarsidor allt mer sällan finner det “befogat” att införa rättelser eller bemötanden gissar jag att många fler kommer att vända sig till sidor som denna.
Häromdagen hade jag god lust att argumentera mot PC Jersild när han (30/6) skrev signerat på DN:s ledarsida och än en gång öste sin galla över kristna i allmänhet och kristdemokraterna i synnerhet. Av erfarenhet visste jag att det inte lönar sig att sända in bemötanden till DN eller DN Debatt varför jag nu praktiserar den form av bemötande som jag tror kommer att bli allt vanligare.
Jersild kommer i sin artikel med felaktiga uppgifter — rimligen mot bättre vetande — när det gäller mitt partis ställningstagande till stamcellsforskning. Han påstår nämligen att vi kristdemokrater velat förbjuda stamcellsforskning. Vi har tvärt om bejakat forskning med adulta stamceller och accepterat embryonal stamcellsforskning i väntan på att forskningen skall finna andra vägar. Vi är dessutom det enda politiska parti som tagit upp de etiska frågorna kring stamcellsforskningen till debatt.
Jersild ser inga komplikationer i att man “skräddarsyr” ett barn för att bota ett sjukt syskon.
- Hur menar Göran Hägglund att man annars skall hjälpa det sjuka barnet, frågar han retoriskt.
Jersild vill alltså använda en människa som medel för en annan människa. Vad om det sjuka barnet snabbt blir sämre ? Skall man då påskynda förlossningen för att kunna tillgodogöra sig navelsträngsblodet? Om blodet inte räcker till? Skall det nyfödda barnet utsättas för ingrepp så att man kommer åt benmärgen?
Var går gränserna för Jersild? Njurtransplantation? Finns det över huvud några etiska regler för Jersild eller bejakar han helt idén om reservdelsmänniskan?
Det här är frågor som borde få diskuteras grundligt i medierna. Att förnedra och blockera de som har “fel” åsikter i etiska spörsmål stämmer mycket dåligt med den yttrandefrihet man säger sig vilja värna men som man nu i allt snabbare takt förvisar till bloggvärlden.
MATS ODELL
Kommun- och finansmarknadsminister (kd)
Publicerad: 2007-07-05 23:59 Uppdaterad: 2009-04-29 21:07
