Det duggar tätt med grova våldtäktsnyheter. “Tv-läkaren” som polisanmälts för flera våldtäkter på patienter fick sitt fall nedlagt av åklagare, men nu protesterar polisen och tänker lyfta upp fallet igen. I somras slog “Stureplansprofilerna” till igen och är nu polisanmälda för att ha våldtagit och drogat en tjej de tagit hem från krogen.
Men förtroende för rättsväsendet är lågt bland kvinnor som har blivit utsatta för sexualbrott. Enligt de senaste siffrorna leder 4 av 5 polisanmälda våldtäkter inte till åtal och av de återstående fallen är det enbart någon procent som leder till fällande dom — detta trots att anmälningarna om våldtäkt fortsätter att öka stadigt. Enligt Christian Diesen, professor i processrätt, är mörkertalet stort och enbart tio procent av våldtäkterna beräknas anmälas.
En stor del av kritiken har legat i domstolarnas nagelfarande av de kvinnliga offrens sexuella erfarenhet, klädsel och alkoholvanor.
Frågan är vad vi ska göra åt problemet. Våldtäktsparagrafen reviderades så sent som år 2005 och frågan är om det blev så mycket bättre efter det.
I det uppmärksammade Tumbafallet friade Högsta domstolen sex män som stod åtalade för att ha våldtagit en svårt berusad kvinna som bara hade fragmentariska minnesbilder av vad som hände den natten hon blev våldtagen. Det fanns ett blodprov från dagen efter som bevisade att kvinnan varit redlöst full. Men trots att hon är att ses som i ett “hjälplöst tillstånd” i lagens mening valde domstolen att gå på männens berättelse om att hon var med på det, hon själv kunde inte berätta något annat än hur hon legat livlös i ett drogat tillstånd medan männen våldtagit henne.
Enligt HD är det således männens historia som ska ligga till grund då mannen/männen nekar och hävdar att kvinnan inte alls varit så full, och då måste hon kunna berätta vad som hänt.
Det är ett minst sagt ett juridiskt moment 22. Trots löftena från dåvarande justitieminister Thomas Bodström att sådana fall skulle leda till en fällande dom med den nya lagstiftningen visar rättshärvan kring Stureplansprofilerna som friats från våldtäkt och nu står åtalade igen för en liknande situation där de drogat och våldtagit en kvinna.
Den nuvarande lagen omfattar inte ens alla påtvingade sexualhandlingar. Om t.ex. en kvinna blir våldtagen av en man och hon inte gör motstånd utan försöker överleva övergreppet i ett chocktillståndet och förskräckelsen — då kan inte en åklagare åtala övergreppet eftersom hon inte utsattes för våld, hot eller befann sig i ett hjälplöst tillstånd.
I Sverige år 2007 har fortfarande inte varje människa rätt till sin egen kropp och integritet.
Sverige är skyldiga enligt Europakonventionen att effektivt lagföra varje “non-consensual” sexualhandling, även där offret inte gör motstånd. Och idag kan endast kvinnor i hjälplöst tillstånd anföra att de inte gjort motstånd, men inte om mannen utövat våld eller hot.
En tjej som t.ex. blir paralyserad av att en bekant börjar tafsa och utföra en sexualhandling mot henne — henne lämnar lagen i sticket.
Vi behöver en lagstiftning som ger även fysiskt svaga, unga och osäkra individer en absolut rätt att bestämma över sin kropp. När kommer Europakonventionens krav uppfyllas på att vår lag ska omfatta alla sexualhandlingar som företagits utan den andras samtycke?
Det är dags att regering och riksdag inser att det är dags för en revidering av våldtäktsparagrafen och ett klart och tydligt krav på samtycke vid sexualhandlingar, annars fortsätter lagstiftaren dela ut fribiljetter till fler “Stureplansprofiler” och “Tv-läkare” som kränker och förstör kvinnors liv.
ZAIDA CATALÁN
Jurist och kommunfullmäktigeledamot (mp) Stockholm stad
Publicerad: 2007-08-17 00:42 Uppdaterad: 2009-04-29 21:49
