Missbrukar studenterna diskrimineringslagstiftningen för att hota till sig ett godkänt betyg, som det beskrivits i en artikelserie av Maciej Zaremba? Eller handlar det om enstaka felbedömningar som riskerar att urholka hela det svenska utbildningssystemet?
En kommande studie från Saco visar kvalitetsbrister på lärosäten där majoriteten av studenterna kommer ifrån arbetarhem. Det är färre disputerade lärare, det är fler studenter per lärare. Aspekter som spelar roll när det gäller utbildning. Det skapar en orättvis situation där studenter från studieovana hem får en utbildning av sämre kvalitet.
I en nyligen publicerad rapport från SFS visar man också på hur de studenter som på andra sätt bryter mot den akademiska normen, det vill säga HBT-personer, funktionshindrade studenter eller studenter från utomeuropeiska länder, har större benägenhet att hoppa av sin utbildning.
Till vilken lycka då? Både individen och samhället satsar på utbildning, om studenterna inte mår bra och hoppar av sin utbildning blir det förstås ett rent slöseri av resurser.
För att motverka diskriminering omfattas studenterna idag av “Lagen om likabehandling av studenter i högskolan” vars mål är motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder.
Lagen är till för studenterna och har gett oss rättigheter vi länge saknat. Ett problem är att många studenter tyvärr inte känner till lagen, och därför inte anmäler diskriminering. Att då läsa om ett eventuellt missbruk av denna lag, som det som beskrivs i tre artiklar i Dagens Nyheter är oroväckande. Situationen på Lärarhögskolan i Stockholm tycks vara kaosartad.
Anmälningar om kränkande behandling verkar vara vardagsmat. Ett journalistiskt alster ska alltid tas med en nypa salt, men om ens 10 % av det som beskrivs stämmer så har vi ett stort problem. Sprider sig ett missbruk av den värdefulla Lagen om likabehandling av studenter vid högskolan över landet?
Än så länge har jag som representant för 100 000 studenter runt om i Sverige inte hört något liknande. Och enligt Diskrimineringsombudsmannen är det heller inte speciellt vanligt att det kommer anmälningar från högskolan. Av 1000 anmälningar förra året var endast 15 stycken från högskolan.
Men i artiklarna berättas om lärare som mer eller mindre tvingas ge godkänt på kurser och tentor, och anledningen är inte alstrets höga kvalitet. Anledningen är rädsla för att bli anmäld för kränkande behandling. Om vi inte kan lita på betygen, om inte examen är en kvalitetsstämpel på mig som akademiker så urholkas hela universitetsvärlden. En student som efter avklarad examen märker att kunskaperna inte håller på arbetsmarknaden upptäcker snart att studielånet som ska återbetalas bara skapar stora hål i plånboken.
Vad har man då vunnit?
En kränkning är allvarlig, och ska anmälas. Men låt oss också se allvarligt på situationer innan vi slentrianmässigt säger att något är kränkande beteende. Ett lågt betyg eller en rättelse av ett språkfel är inte att bli kränkt.
Vi studenter vinner inget på situationer som denna. Vi skapar ett samhälle där ett godkänt betyg inte betyder någonting. Där en examen inte är vatten värd. Vi skapar en skepsis kring den akademiska kompetensen. Och tyvärr tror jag att de som först kommer att skadas av denna skepsis är just alla som på något sätt bryter mot den akademiska normen, alla som kommer ifrån studieovana hem eller HBT-personer, eller funktionshindrade eller på något annat sätt inte är “ung, glad, man utan familj från en akademisk bakgrund”
EVA WESTERBERG
Ordförande, Saco Studentråd
Publicerad: 2008-02-27 09:53 Uppdaterad: 2009-04-29 22:04
