Politikerbloggen avslöjar: Karl Sigfrid: “Jag röstar nej!”

NYHET. Politikerbloggen kan nu avslöja att den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid för en stund sedan meddelade sina partikamrater att han kommer att rösta nej till FRA-lagen.
Beskedet upprör den moderata riksdagsgruppen.
Politikerbloggen kan här publicera mejlet som Karl Sigfrid skickade nu på förmiddagen.

“Ni har säkert läst otaliga tidningsartiklar om unga riksdagsledamöter som våndas. Jag är en av dem. På grund av mitt engagemang i fildelningsfrågan, som har tydliga integritetsaspekter, är det många som undrar om jag nu står upp för mina principer. Det handlar inte om ett fåtal “anarkoliberaler” som har orkestrerat en kampanj, utan om alla sorters människor. Exempelvis inom min egen bekantskapskrets. Bland såväl moderater som icke-moderater finns det en stor oro och en oförståelse för att vi som liberalkonservativt parti lägger ett förslag om att analysera all gränsöverskridande trådbunden trafik i ett statligt filter.

Jag är själv lika oförstående, och ju mer jag har fördjupat mig desto mer oförstående blir jag. Massövervakning av svenska medborgare är en åtgärd som inte står i proportion till de problem som svenska myndigheter är satta att lösa.

Den uppmärksamhet som FRA har fått i media och bland enskilda medborgare är fullt logisk. En del information som cirkulerar är naturligtvis inte korrekt — det ser vi i de brev vi får — men långt ifrån all kritik bygger på missförstånd. Att avfärda oron som okunnig betraktar jag snarare som härskarteknik än som sakligt resonemang.

Jag har själv påverkats av alla de mail, blogginlägg och artiklar som kommit de senaste dagarna. Inte för att mängden mail i sig är ett mått på argumentens kvalité utan för att de säger något om vilka samhällseffekter systemet kan få: Vi kommer att få se människor som blir försiktiga med vilka de kontaktar på nätet, människor som undviker hemsidor med känsligt material och potentiella whistle blowers som inte vågar skicka samhällsviktig information till en nyhetsredaktion i vetskap om att allt passerar genom statens kontrollfilter. Oavsett hur liten andel av all kommunikation som fastnar i filtret och blir läst av en person skapas en känsla av otrygghet som ger upphov till självcensur. Jag kan inte ta det på mitt samvete att inrätta detta system.

Jag har meddelat Lars Lindblad av att avser rösta nej till betänkandet. Detta är naturligtvis problematiskt av flera skäl. För det första är jag sent ute. Det beror på att jag fram tills nyligen planerade att rösta ja.
Ju mer jag försökte motivera detta för mig själv desto svårare blev det dock och till slut konstaterade jag att en ja-röst är omöjlig. Att förhindra det trådbaserade övervakningssystemet är viktigare än min politiska framtid.

Mitt beslut i förhållande till resten av riksdagsgruppen är komplicerat på fler sätt. Vi inser alla att om ledamöter regelmässigt röstade enligt sin egen övertygelse skulle det resultera i kaos. Var och varannan proposition skulle bli avslagen och alliansregeringen skulle inte kunna bedriva den politik som vi gick till val på. Även om vi lade till kriteriet att frågan måste vara av stor betydelse för den enskilde ledamoten för att avvikelser ska accepteras skulle vi ha problem. De flesta frågor är ju viktiga för någon. Samtidigt finns den gräns (hoppas jag) för var och en av oss som vi inte kan passera. Vi kan alla rada upp möjliga exempel på beslut som är så exceptionellt farliga att vi skulle rösta mot dem oberoende av vad resten av gruppen säger.

Den avgörande frågan är alltså: Är FRA-beslutet så exceptionellt att argumenten mot väger tyngre än argumenten för att följa gruppraxis?
Eftersom det innebär ett så kraftigt ingrepp i medborgarnas integritet — och därmed informationsfrihet och meddelarfrihet — bedömer jag att så är fallet.

Jag kan förstå att det finns ett starkt missnöje med mitt agerande.
Invändningarna mot att fälla ett regeringsförslag — för förslaget faller med stor sannolikhet oberoende av mitt agreande — är fullt legitima.

Jag har fattat mitt beslut. Självklart lyssnar jag på synpunkter, men jag är inte öppen för ytterligare förhandlingar som syftar till att få mig att ändra min röst.

Tack till de av er som har gett ert stöd i denna process.

Hälsningar,
Karl Sigfrid”