Det är inte bara midsommarhelgen som står för baksmällan just nu. Över hela Sverige sitter bloggare och undrar vad som egentligen hände när riksdagen röstade igenom stommen till den så kallade FRA-lagen.
Debatten är dock inte slut än. Först i höst ska regeringen lämna sitt färdiga lagförslag till riksdagen. Innan dess lär inte protesterna tystna.
Parallellt med debatten om själva lagen förs en debatt kring hur lång tid det tog innan gammelmedia, de traditionella mediekanalerna, uppmärksammade FRA-frågan.
Förståsigpåare kallar de stora medieredaktionernas intresse för “senkommet”.
Jag kan inte låta bli att undra var all denna upprördhet och alla dessa protester fanns när förslaget växte fram.
FRA-lagen har inte på något sätt varit en hemlighet. Diskussionerna började redan under den förra regeringen.
När förslaget till slut tog form var det dags för riksdagen att rösta — för första gången. Det var för mer än ett år sedan.
Då var det också oväntat tyst. Och så har det varit sedan dess. Fram tills för några veckor sedan.
Bloggvärlden, som samlades i en redan omtalad bloggbävning, slår sig för bröstet. Samtidigt borde man, tillsammans med gammelmedia, ägna en stund åt självrannsakan. Varför hördes inte protesterna tidigare?
Att publicister inte långt tidigare samlats i kampanjer mot FRA-lagen är en gåta. Lagen innebär att det grundlagsskyddade källskyddet omintetgörs.
Istället stod journalistförbundets ordförande på riksdagens trappa samma dag som beslutet skulle fattas. Det är för sent.
Också Politikerbloggen har varit alldeles för tysta. Det finns det ingen egentlig ursäkt för.
Rent krasst är det visserligen så att alla nyheter har en begränsad livslängd. Mediedramaturgin hade orkat med att intresset vaknade några dagar tidigare — men troligen inte mer.
Det är ändå inget försvar för varför både bloggare och gammelmedia sovit sig igenom hela processen fram tills nu. Åtminstone ett och ett halvt år efter att protesterna skulle ha kunnat ge en verklig effekt.
Kanske hjälpte stödet från bloggar och politiska ungdomsförbund några få riksdagsledamöter att stå emot partipiskan ytterligare några dagar.
Eller så gjorde det hastigt tillkomna hårda trycket på politikerna att en partiintern debatt som kunnat förändra omöjliggjordes. Det blev helt enkelt för mycket prestige.
Facit blir nu ändå att bloggbävningen inte påverkade särskilt mycket. Det blev några sent tillkomna formuleringar om kontroll av kontrollanterna. Men kärnan i lagförslaget har inte ändrats.
Istället urartar protesterna dagarna efter att beslutet har fattats. De som talat om personlig integritet väljer att kartlägga och hänga ut FRA-anställda på nätet.
Det är rättvisa, säger man.
Då har man inte en susning om vad man egentligen protesterat mot.
Publicerad: 2008-06-23 15:33 Uppdaterad: 2008-06-23 15:46
