Busstrejken är när detta skrivs inne på sin tredje dag. För personer som i likhet med mig själv bor i Stockholms innerstad medför den inte så allvarliga konsekvenser.
Tunnelbanan går som vanligt och det är bara skönt att ta cykeln på korta och medellånga sträckor. Gatorna ser nästan tomma ut när inga bussar går. Allt andas frid och sommar.
Annat är läget för dem som bor i många av Stockholms kranskommuner. Många som bor i kommuner som Värmdö, Nacka, Nynäshamn, Ekerö och Norrtälje tvingas nu ta bil till jobbet – om de har någon – eller desperat leta efter någon att samåka med. I värsta fall får man beställa taxi eller lifta för att ta sig i närheten av det spårbundna kollektivtrafiknätet. Lika svårt kan det vara att ta sig ut till sommartorp vid kusten och i Roslagen. Att åka skärgårdsbåt till Norrtälje är knappast ett reellt alternativ, bortsett från att det inte omfattas av SL-kortet.
Det är därför inte konstigt att ett stort antal kommuner som saknar bra tillgång till spårvägar har sökt dispens från Kommunals busschaufförsstrejk. Strejken innebär för dessa kommuner en betydande störning av vitala samhällsfunktioner. Kommunal har varit kallsinnig mot dessa vädjanden. Utom i ett fall – Nynäshamn.
Vad är då skillnaden mellan Nynäshamn å ena sidan och Nacka, Värmdö, Norrtälje, Ekerö, Vaxholm och Tyresö som också ansökt om dispens?
När det gäller Nynäshamn har kollektivtrafiken – som för närvarande sker helt med buss på grund av renovering av pendeltåget – en marknadsandel på 19 procent av alla resor mot 42 procent för bilen. Det är samma siffra som för Värmdö och Tyresö. Ekerö och Nacka ligger något högre – 20 respektive 21 procent. Vaxholm ligger på 17 procent. Norrtälje något lägre med 12 procent vilket beror på att fler Norrtäljebor har närmare mellan bostad och arbete.
Andelen personer som berörs av busstrejken är alltså likvärdig mellan kommunerna. Detta kan knappast vara skälet till att just Nynäshamn fått dispens. Den enda av kommunerna där invånarna i någon utsträckning har tillgång till alternativa kollektiva färdsätt är Nacka där Saltsjöbanan är tillgänglig för stora delar av kommunen. Det hade kunnat vara ett skäl för att inte ge dispens för Nackaborna men i övrigt skiljer sig inte Nynäshamn från andra kommuner.
Finns det då någon annan skillnad? Den enda skillnad jag kan se är en som absolut inte borde få spela någon roll för ett fackförbunds stridsåtgärder. Nynäshamn är den enda av kommunerna som har socialdemokratiskt styre. Nacka, Värmdö, Tyresö, Ekerö, Norrtälje och Vaxholm styrs alla av allianspartierna.
Nynäshamns stridbare och skicklige kommunalråd Ilija Batljan (s) tvekade inte att kritisera Kommunals strejk för att vara samhällsfarlig. Men det gjorde andra kommunalråd också. Jag gratulerar verkligen Nynäshamnsborna för att de fick dispens och inte i samma utsträckning berörs av busstrejken. Men om invånarna i Värmdö, Nacka, Norrtälje, Vaxholm, Ekerö och Tyresö, med precis samma behov av busstrafik, har straffats för att de enligt Kommunal röstat fel i kommunvalet 2006 så är det en stor demokratisk skandal.
Efter valet 2006 ventilerade LO-företrädare en bitterhet över regeringsskiftet som förde tankarna till politiska hot mot alliansregeringen. Är det så att vi nu faktiskt ser att hoten förverkligas? Är det så att Kommunal vid sidan av sina legitima syften att förbättra arbetsvillkoren för sina medlemmar också vill sabotera bilden av att alliansmajoriteten i Stockholms läns landsting har lyckats få fart på kollektivtrafiken och äntligen lyckas locka över resenärer från bil till buss, t-bana och tåg? Eller är det så att man av valstrategiska skäl väljer att boosta ett socialdemokratiskt kommunalråds handlingskraft?
I så fall är det ett mycket allvarsamt tecken. Kommunal borde omgående svara på dessa frågor. Om svaret blir nej krävs en tydlig förklaring av på vilket vis Nynäshamnsborna är mer beroende av bussen än invånarna i de borgerligt styrda kommunerna som nekats dispens.
Om de sakliga motiven inte är tillräckligt starka bör Kommunal omgående bevilja dispens för samtliga kommuner som har en motsvarande andel kollektivtrafikanter och saknar tillgång till SL:s spårnät. Annars är deras trovärdighet när det gäller opartisk tillämpning av konfliktåtgärderna körd.
Frågeställningen aktualiserar återigen frågan om det osunda och demokratiskt tvivelaktiga bandet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Missbruk av detta band är ett hot mot demokratin i Sverige.
Det bästa för löntagarna, medborgarna och fackföreningsrörelsens trovärdighet vore förstås om LO själv upplöste sitt märkliga politiska livegenskap.
GUSTAV ANDERSSON
Landstingsråd (c) i Stockholms läns landsting.
Publicerad: 2008-07-04 11:32 Uppdaterad: 2008-07-04 11:32
