Politikerbloggen.se

Senaste nytt:

Andreas Krohn: “Man kan inte utse Årets lobbyist!”

Under Almedalsveckan utses årets lobbyist. Det är ett kul jippo som kommer att tilldra sig stort intresse. Det finns egentligen bara ett problem med tävlingen. Det går inte veta vem som är årets bästa lobbyist. Årets bästa lobbyist har inte gjort sin lobbying allmänt känd.

Grundproblemet är att vi i Sverige ofta blandar ihop lobbying (PA) och PR. När Stockholms Handelskammare genomför sin årliga fyradagarsutbildning, Public Affairs Academy, tas PR bara upp i förbifarten. Utbildningen handlar ju om lobbying. Hur man påverkar politiska beslut.

För att något förenklat försöka bena ut begreppen kan man säga att lobbying är direktkontakter med politiker i syfte att ge dem bra beslutsunderlag, fakta och att framföra sin eller uppdragsgivarens ståndpunkt. Ett bra lobbymöte innebär sällan eller aldrig att man skickar ett pressmeddelande.
Den bästa lobbyingen är den där man når politiska resultat utan att ta på sig äran för det. Om lobbyisten skulle ta på sig äran för beslutet så blir det ett problem för politikern eftersom väljarna knappast vill att politiska beslut ska framdrivas av lobbyister. Bieffekten blir att lobbyisten sänker sin trovärdighet mot politiker och till slut blir värdelös som lobbyist.

Alla som håller på med lobbying vet att vapenindustrin har mycket skickliga lobbyister. Men de kommer troligen aldrig att bli utsedda till årets lobbyist. De vill inte ens bli det.

PR är förenklat att påverka politikernas chefer, den allmänna opinionen eller väljarna. Att driva opinion för sina frågor (förändra bilden av verkligheten) så att politikerna inser att de vinner väljarmässigt på att lyssna.

Det finns en uppenbar resultatkonflikt mellan lobbying och PR. Låt mig ta ett förenklat men uppenbart exempel. Om jag ringer en slumpvis vald riksdagsledamot och säger att jag vill diskutera viktiga framtidsfrågor för näringslivet med ledamoten, så kommer svaret att i 99 fall av 100 att vara: “visst, låt oss hitta en tid”.

Men om jag i stället säger “Hej, jag vill träffas så att jag kan skicka ett pressmeddelande om att jag lobbat in viktiga näringslivsfrågor till dig” så kommer svaret att vara annorlunda.

PR och PA är två olika sätt att nå politiska resultat. Beroende på frågan lämpar sig de båda strategierna olika bra. Ibland är en kombination att föredra.

Om man tittar på de nominerade till årets pris kan man lätt se att det PR och inte lobbying som i första hand premieras. Inte ens alla har nått ett resultat av vad de driver. En resultatlös lobbyist borde ju aldrig kunna vinna ett pris. Några har bara gjort sitt jobb, som Anders Lago som bedrivit oppositionspolitik.

Jag tror dessutom att Lago vinner, men att varken han eller jag skulle kalla honom lobbyist.

ANDREAS KROHN
Informationschef
Stockholms Handelskammare

Skriv ut eller dela:
  • Skriv ut artikeln!
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Furl
  • Digg
  • del.icio.us
  • Technorati
  • Tipsa om artikeln via e-post

Bloggar som länkar hit:

  1. [...] LÄS DEBATTARTIKELN » [...]

     

  2. Pingback by Kn man verkligen utse årets lobbyist? « Krohniskt | 2008/07/10 at 04:06:57

    [...] man verkligen utse årets lobbyist? På Politikerbloggen ifrågasätter jag om man verkligen kan utse årets lobbyist. Dessutom tippar jag vinnaren… Beroende på vem som vinner kommer min debattartikel att få [...]

     

  3. [...] vapenindustri har de mäktigaste lobbyisterna Publicerat juli 10, 2008 av patalompolitik Politikerbloggen har en artikel som behandlar det omöjliga med att dela ut årets [...]

     

  4. Pingback by Årets lobbyist – rätt låt vann! « Krohniskt | 2008/07/11 at 14:46:28

    [...] lobbyist – rätt låt vann! Efter att jag skrev att det är svårt att utse årets lobbyist på politikerbloggen var det flera som frågade mig om jag är emot priset. Absolut inte. Min poäng med artikeln var [...]

     

8 kommentarer

  1. 2008-07-09 16:18 Roberth Ström

    Lagom som i förmiddags stod och bölade över situationen i Södertälje. SKL hade seminarium.

    Politikerveckan i Almedalen har funnits i fyrtio år nu, och antagligen slagit rekord i antal evenemang nästan varje gång. Årets upplaga är trogen den traditionen, och omfattar inte mindre än 622 seminarier, debatter, och föredrag. De allra flesta arrangeras av lobbyorganisationer, allt färre av partier. Och så finns förstås det stora organisationsverige på plats. En av dessa ”elefanter” är SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

    På onsdagsmorgonen arrangerade SKL ett seminarium och integration. Sedan debattledaren ”Monika” hade inlett det hela, fick Anders Knape från SKL ordet. Denne började med det vi har hört så ofta nu: att säga att invandring ”skall ses som något positivt”, och påstod att USA var ett föredöme på invandringens område. Om det var ett medvetet uttryck av förakt för indianerna, eller bara ren okunnighet om dessa folkgruppers oerhörda lidande under historien, är svårt att säga.
    Sedan går han vidare med att prata utifrån ett SKL-perspektiv. Han säger det inte rakt ut, men SKL verkar tro att man är ett politisk parti eller block; han anser tydligen att SKL bör arbeta så att man kommer fram till en gemensam ståndpunkt, och sedan är det bara den som gäller! Han säger att många (”SKLs åsikt”, som han formulerar det!) kommuner kommer att behöva extra stöd för att klara flyktingmottagande och integration, men anser inte att kommuner ska tvingas att ta emot flyktingar.

    Sedan får integrationsminister Nyamko Sabuni ordet. Hon börar med att säga att alla kommuner ska tvingas ta emot flyktingar!
    - Vi har en situation som är mer eller mindre ohållbar idag. Vi måste få folk att flytta till kommuner där de är önskade.
    Hon tar Södertälje och Malmö som komuner där hon alltså anser att flyktingar inte är önskade. Hon talar vidare om ”lotsar” och andra atnkar om hur invandrare ska förmås att flytta ifrån dessa städer.

    Men det är inte vad Nyamko Sabuni säger som är det intressanta på detta seminarium. Det är vad näste talare har att säga. Ordet går till Anders Lago, socialdemokratiskt kommunalråd från Södertälje. Han började med att beskiva situationen för barnen i Södertälje:
    - När barnen inte har en enda kompis i skolan som pratar svenska, hur lär man sig då språket? När de inte har en enda kompis som pratar svenska, hur ska de då komma in i det svenska samhället?
    När Anders Lago talar är det en mycket märklig upplevelse. Han förmår inte få fram en enda positiv ton i det hela. Han ser otroligt ledsen ut, och han skildrar, kallt och naket sin egen kommun, som han är högsta makthavare i, som ett totalt haveri. Debattledaren får faktiskt bryta honom efter en stund, och ställer följande fråga:
    - Kan du se att situationen i Södertälje blir bättre?
    Anders lagos svar kommer omedelbart och helt tveklöst:
    - NEJ. Situationen har i princip havererat.

    Sedan får Anna Ekström från SACO tala. Hon påstår att ”40 procent” av invandrarna har akademisk examen när de kommer till Sverige. Hon talar glatt, och väldigt inskränkt, om att SACO har framgångsrika recept på hur till exempel invandrade njurstensspecialister snabbt kan få jobb. Anders Lago ser inte ut som att han tycker att Anna Ekström har lösningen på Södertäljes problem.

    Sedan blir det debatt, och då hettar det till rejält mellan Lago och Sabuni. Anders lago skriker i prinip desperat på statens hjälp, och Sabuni svarar:
    - Ni kan inte jobba isolerat i Södertälje. Ni måste samarbeta med andra kommuner i mälarregionen.
    Nu ser Lago så ledsen och uppgiven ut att mungiporna nästan når golvet.
    - Vi har frågat ALLA kommuner i regionen om att de ska hjälpa till och ordna bostäder. En enda sade ja, men sen blev det inget där heller!

    Sedan blir det frågestund för publiken, som nästan allihopa består av politiker, förutom pressen, förstås. Nu händer något mycket otrevligt, som kastar ett löjets sken över arrangörerna SKL: Frågestunden är ”riggad”. Trots att Sd-kurirens representant, och ytterligare en person från ett ”invandringskritiskt” media är det två som räcker upp handen först, får dessa två inte ordet! Iställer har det uppenbarligen på förhand bestämts att tre ”invandringslojala” personer är de enda som ska få yttra sig, trots att en av dessa inte ens räcker upp handen!
    Men ”frågestunden”det blir ända lite intressant, för en av de tre frågarna är Ilmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd i malmö.
    Denne är precis lika uppgiven och desperat som Anders Lago. Det finns inget ljus alls i tunneln för Malmö.

    Ett tydligare betyg för den egna , socialdemokratiska invandringspolitiken än det som Anders Lago och Ilmar Reepalu själva gav på seminariet, är knappast möjligt att få. De erkände dess totala haveri, utan omsvep.

     

  2. 2008-07-09 18:28 Dan

    Håller med!

     

  3. 2008-07-10 09:35 Simone

    Nu vet jag inte hur Robert Ström fick ihop det han skrev med lobbying men i SD:s vanliga stuk hör väl allt ihop med invandringen.

    Andreas Krohn, har givetvis rätt. Man kan inte utse årets lobbyist för det är en person som inte märks eller syns men som styr politiken i det fördolda till sin uppdragsgivares och även i många fall politikerns stora belåtenhet.

    Det hade kanske varit bättre att kalla det något annat istället.

     

  4. 2008-07-22 12:43 Gurkan

    Det är väl som med utnämningar inom teater, film och musikbranchen; det är mest prisutdelning inom klubben för inbördes beundran.

    Annars bör man ställa sig frågan varför de inte ens nomineras, de som har lobbat för att citybanan byggs i Malmö, eller Turning Torso eller att det nu ska byggas vägar och järnvägar runt Stockholm. Eller för den skull alla andra stora byggnadsprojekt i landet. Antalet exempel är oändliga.

    Lite PR-byråers fåfänga är inget att bry sig om.

     


Länka till inlägget:
http://www.politikerbloggen.se/2008/07/09/10233/

Kommentera »




Personuppgifter
Politikerbloggen.se sparar de uppgifter du anger i formuläret ovan tillsammans med din IP-adress. Uppgifter om e-post och IP-adress är inte synliga för andra besökare på sajten.

  •  
     
  • Annons:

    Annons:

    Annons:

    Annons: