Två banor, Europabanan och Götalandsbanan ska förbinda Stockholm och Göteborg respektive Stockholm och Malmö med höghastighetståg.
Projektet marknadsförs av tillskyndarna som samhällsekonomiskt lönsamt och klimatsmart. Men man behöver inte vara infrastrukturminister för att inse att projektet snarare verkar vara klimatkorkat och riskerar att bli en ekonomisk gökunge.
Varje år reser tre miljoner människor med tåg mellan Stockholm och Göteborg eller mellan Stockholm och Malmö. Om alla dessa resenärer går över till de nya höghastighetstågen, tillsammans med två miljoner resenärer längs vägen blir det fem miljoner resor som ska finansiera bygget, beräknat till 150 miljarder kronor.
Bara kapitalkostnaden för projektet är lågt räknat runt åtta miljarder kronor per år. Varje resa t/r Stockholm Göteborg kostar därför över 3000 kronor, bara i räntor och avskrivningar. Och då har vi inte ens börjat betala för driften av tågen, personalen och strömmen.
Men Frankrike då?
Det är inte konstigt att stora och tätbefolkade länder som Frankrike, Tyskland och Spanien satsar på höghastighetståg. Tåg är ett utmärkt transportmedel, relativt snabbt, bekvämt och miljövänligt. Men investeringskostnaderna är mycket höga och måste därför slås ut över en stor mängd resenärer för att priset ska bli vettigt.
Att dra höghastighetståg mellan Paris och Lyon med runt 15 miljoner invånare i de bägge städerna är en bra idé. Att dra höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg med en dryg tiondel av invånarantalet kräver mer betänketid.
Men klimatet då?
De nya banorna beräknas minska Sveriges koldioxidutsläpp med två miljoner ton årligen. Det är drygt tre procent av Sveriges totala utsläpp eller 0,07 promille av de utsläpp som görs globalt.
Om man satsade på projekt med lika liten effekt på klimatgaserna skulle det bara räcka till att sänka de globala utsläppen med 15% – även som man tog varenda peng som producerades på klotet under ett helt år. Klimatsmart? Snarare klimatkorkat. Detta eftersom här typen av projekt är beroende av att stora resurser tas från välfärden för sin finansiering och därmed riskerar att slå bakut och i stället minska det folkliga stödet för vårt viktiga gemensamma ansvar för miljön.
Klimatsmart vore att i stället satsa på projekt med låg kostnad per reducerad utsläppsmängd. Energimyndigheten har genom utbyggnad av vindkraft i Kina satsat på att minska utsläppen tre gånger så mycket som höghastighetstågen, till mindre än en hundradel av kostnaden.
Om vi leker med tanken och reducerar utsläppen lika effektivt som man lyckats göra i Baltikum genom olika projekt för bränslekonvertering, skulle vi för samma peng som spåren kostar kunna reducera utsläppen med inte 2 miljoner ton utan över 2 miljarder ton. Det skulle innebära att vi istället för att klimatkompensera 10 procent av biltrafiken i Sverige klimatkompenserar 100 procent av biltrafiken – i USA.
I dag är snarare ett av de största hoten mot tågresandet den bristande kvaliteten, tidpassningen, servicen och det höga priset. Kort sagt alla de negativa effekter som brukar känneteckna monopol, ett monopol som SJ ännu har på de mest attraktiva linjerna.
Trots att SJ haft ensamrätt på sträckan Stockholm – Göteborg och introducerat X2000 har SJ bara i begränsad mängd lyckats vinna marknadsandelar mot flyget. I stället har det på grund av SJs prispolitik visat sig att tåget i många fall är dyrare samtidigt som det, med eller utan höghastighetsbanor, är långsammare. Det är inte en lyckad kombination för dem av oss som vill göra tåget till ett mer attraktivt alternativ.
Regelutredningen konstaterade att den delvisa avreglering som skett hittills följts av ökad effektivitet, höjd kvalitet och ett ökat tågresande. Om vi låter konkurrensen och mångfalden slå igenom längs hela tågnätet kan vi lösa dagens stora systemfel. Istället för att försöka dölja systemfelen under 150 miljarder av skattebetalarnas pengar.
CARL GRUFMAN
Oppositionsråd (m) Sundbyberg
1 vice förbundsordförande MUF
Publicerad: 2008-08-11 15:28 Uppdaterad: 2008-08-11 15:28
