Staffan Danielsson är en duktig försvarspolitiker. Däremot är söndagens inlägg i frågan om könsneutrala äktenskap inget under av analytisk skärpa.
Jag har respekt för att vi har olika uppfattning i sak. Det jag tycker är riktigt trist är debattstilen. Såväl Danielsson som allehanda kd-politiker försöker nu få det att framstå som om beslut är på väg att stressas fram och att vi som står upp för en könsneutral lagstiftning saknar kompromissvilja. Alla som följt den tämligen långdragna processen vet att så inte är fallet.
Fakta är att de förslag som nu ligger på bordet är resultaten av ett gediget utredningsarbete och därpå följande remissbehandling. Fullt naturligt har det också gjorts jämkningar under resans gång. Att framställa utredningsförslaget som om det vore hämtat ur RFSL:s principprogram är direkt felaktigt.
Tvärtom innehåller förslaget en del klart svårsmälta ingredienser. Ett sådant exempel är att religiösa vigselförrättare även fortsättningsvis kommer kunna avstå från att viga just samkönade par. Det är onekligen rätt anmärkningsvärt med tanke på att det är myndighetsutövning man ägnar sig åt.
Likafullt är det en uppoffring som det är värt att göra för att inte ytterligare fördröja processen. Det Danielsson, med flera, nu försöker göra är alltså att kräva en kompromiss om kompromissen. Och lösningen skulle då vara att i juridisk mening ersätta ordet äktenskap med giftermål. Därmed skulle religiösa samfund få ensamrätt på äktenskapet som begrepp. Underförstått; det kommer enbart få uttolkas som ett förbund mellan en man och en kvinna.
Kontentan är att man vill fortsätta att göra skillnad. Heterosexuella relationer ska få välsignas som äktenskap men inte ett förhållande mellan två av samma kön. En sådan ordning ska rimligen inte staten öppna upp för att legitimera. Det är inte heller rimligt att religiösa argument – av högst varierande modernitetsgrad -tillåts få tolkningsföreträde i ett lagstiftningsarbete i Sverige år 2008.
Väl magstarkt blir det också när Danielsson avslutar med att avkräva någon slags tacksamhet. Han skriver: ”Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.” Här passerar debattnivån definitivt anständighetens gräns. Förväntas kvinnor vara tacksamma för att de fick rösträtt 1921? Eller svarta i Sydafrika för att apartheid slutligen avskaffades? Jag häpnar.
Könsneutrala äktenskap handlar om något så enkelt som likhet inför lagen. Det är i sin tur en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter. Alliansregeringen har en unik chans att skapa historia genom att göra Sverige till det sjunde landet i världen där vi medborgare kan ingå äktenskap på likvärdiga villkor.
Låt oss inte snubbla på mållinjen genom ett ovärdigt trixande med ord!
KRISTER FAHLSTEDT
Centerpartist och hbt-engagerad
Foto: Anders Sjödén, Försvarets bildbyrå
Publicerad: 2008-10-29 10:55 Uppdaterad: 2009-04-29 22:16
