Senaste nytt:
Senaste nytt:

Att självmordshjälp via riksdagsbeslut skulle vara en skam för både de politiker som deltar i ett sådant beslut och för varje stat som vill kalla sig rättstat, skriver Siewert Öholm på sin blogg i Livets Ord-organet Världen i dag. Öholm behandlar också utförligt huruvida Livets Ord är en sekt för att man delar Josef Ratzingers och den katolska kyrkans syn på homosexualitet, och relationerna mellan olika kyrkor i den lokala kristna klubben “Uppsala Kyrkliga Råd”.
Siewert Öholm bör förstås vara fri att ta sina egna beslut om hur han vill ända sitt eget liv, i likhet med hur han själv tagit beslut om hur han vill ända sin egen journalistiska karriär. Att han däremot vill att hans och Ulf Ekmans kristna tro ska vara vägledande för vilka beslut andra människor i samhället har att fatta är inte lika självklart.
För visst är det så att det är kristenheten som åberopas när man hoppar på riksdagsmän som vill modernisera lagstiftningen på en humanistisk och verklighetsbaserad grund med den enskilda människan som utgångspunkt.
Sakfrågan, eutanasi, är varken enkel eller solklar, vilket framgår när de relativt unga och totalförlamade personerna Martin Engqvist och Claes Hulting argumenterar mot “statlig klåfingrighet” i SvD 14/12 2008. Problemet är dock att den stora delen av debatten mot dödshjälp handlar om att staten bör vara klåfingrig, och det gärna med kristna argument om livets okränkbarhet som om lidande och plåga i sig måste accepteras bara för den sakens skull, som något slags reningsbad inför pärleporten.
Men Martin och Claes har helt rätt i att det krävs en skickligt utformad lagstiftning för att dödligt sjuka och plågade människor ska kunna välja befrielse, samtidigt som svårt deprimerade och på annat sätt sjuka bör erbjudas hjälp.
Eutanasi inbegriper svåra avvägningsfrågor, men det är absolut inte de kristna dogmerna som ska vara vägledande. Flera länder med en i huvudsak kristen befolkning har redan flyttat ut gud ur lagen i detta avseende och gjord den enskilda människan till beslutsfattare: Schweiz, Belgien och Nederländerna är utmärkta exempel, men även i Ulf Ekmans favortitland Israel är det numera tillåtet att assistera den som i ytterligt svåra och dödliga omständigheter vill ända sitt liv.
En människa med oändligt lidande och outhärdlig smärta som enda framtidsutsikt bör ha makten över det egna livet och sin egen död, och inte som nu vara begränsad av kyrkans mörkermän, som vill påtvinga var och en av oss sina religiösa dogmer om livets okränkbarhet in absurdum.
“Låt dem som väljer döden dö. Tvinga ingen till ett liv med dödens vedermödor — det är alltför gement.” — Witold Gombrowicz
MARTIN ÄNGEBY
LOUISE PERSSON
SEVED MONKE
Författarna är medlemmar i Liberati, som i lördags offentliggjorde ett program för sekularisering.
Jag har varit skitdålig vid ett par tillfällen och lever numera med en smärta som emellanåt inte går att beskriva. Det var svårt att hitta tillbaka till livet och allt var ibland nattsvart. Jag har dock livsgnistan och vill leva.
Men jag har under mina år på sjukhus sett andra som lidit fruktansvärt, vars liv inte går att rädda eller inte att lindra.
Jag förstår om de inte vill leva vidare och det är deras rättighet att få dö..och med att dö menar jag värdigt i deras egna ögon. Det här är en svår fråga. Trots att 2 personer kanske står inför exakt samma situation så kanske den ena vill leva medan den andra vill dö. Jag tycker att det ska vara varje enskild människas rätt att bestämma.
Om 2 oberoende läkare kan ta det beslutet att hjälpa eller inte hjälpa i varje enskilt fall så borde det vara tillräckligt.
Hej Håkan,
Poängen med att nämna Öholms funderingar om det kyrkliga rådet är för att visa att han argumenterar utifrån kristenheten. Inget fel på kristendom, men det ska inta vara vägledande för lagstiftningen.
Vad gäller kopplingen mellan Livets ord och Världen idag är det tydligt att den finns, särskilt när “ekonomiredaktören” plötsligt ger sig ut på korståg i minst sakt icke-ekonomiska ämnen.
Martin
I ateisternas värld är det självklart att livet ska kunna avslutas hur som helst, var som helst, när som helst och av vem som helst…
Hos oss som tror på någonting är detta mer tveksamt. Det finns för- och nackdelar samt moraliska betänkligheter.
Hos kristna är livet självt heligt. Alla liv är heliga – oantasliga. Du skall icke döda. För dem är det otänkbart avsluta ett liv.
Det finns nyanser i helvetet, Liberati och Politikerbloggen!
PS. Nu börjar jag fatta….Niklas, håller du på att infiltrera Liberati din lille fuling..? Håll i lösenorden, Bard! :-) DS.
Varför är rätten till ett värdigt slut inte lika stor som rätten till ett värdigt liv? Den som är obotligt sjuk och lider borde ha samma rättigheter som alla vi andra och kunna säga ifrån när man upplever att man nått slutet. Eutanasi handlar om respekt för människan och männsikans fria val och lika självklart som religionsfrihet bör vara bör vi även respektera individuella rättigheter till ett värdigt liv och ett värdigt slut! Håller med artikelförfattarna!
Liberati är ute och cyklar. Det är inte enbart en kristen princip att vi ska ingripa när medmänniskor lider. Det är en allmängiltig princip inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Däremot finns det få andra som tycker att självmord är en rättighet. Tvärtom är det ett brott i de allra flesta fall, tidigare ofta belagt med dödsstraff (!). Jag tycker att det vore på sin plats om liberati berättade om det finns några universella mänskliga rättigheter, som man tror på.
Dödshjälp har inget värdigt över sig alls. Det är kanske samhällsekonomiskt lönsamt men det är inte mer värdigt för det. Värdigt är att låta människor dö omgivna av sina nära och kära inte med det yttre trycket “du borde kanske välja dödshjälp”.
Individens frihet har sina begränsningar. Men när det går till absurdum och används som ett argument för att få människor att dö i förtid smakar det mer illa än annars.
Individen är en legend som aldrig visat sig kunna fungera isolerat. “Frihet” kan inte införas som norm för mänskligheten av vissa människor. Att religionen behövs visar den totalt grundlösa Deklaraitionen av de mänskliga rättigheterna. Man försöker konstruera en högre ordning, men ändå smita undan erkännandet av en högre makt.
Det klart att man kan lagstifta om att saker ska gälla, men det är en annan sak än att påstå att de finns i sig själva.
Desperationen bland just liberaler och humanister var oerhört stor efter andra världskrigets avslöjande av vad människor kan göra med sitt förnuft och vad darwinismens urvalslära kan användas till. Därför uppfanns den här listan med 30 artiklar.
I och för sig finns det en förlaga från början av den franska revolutionen 1789; därifrån har man tagit vissa formuleringar, men där klarar man samma idé med 17 artiklar.
Där finns också det som helt saknas 1948, man erkänner en högre makt:
“Alltså erkänner och proklamerar nationalförsamlingen inför det Högsta Väsendet och under dess beskydd följande rättigheter, som tillkommer människan och medborgaren”.
Jag tror att man själv ska ha varit en av dem som varit på gränsen mellan liv och död och varit utsatt för fruktansvärda plågor för att kunna förstå det här och verkligen kunna ge sin uppfattning. Det är så lätt att ta parti emot dödshjälp när man lever ett liv utan större bekymmer. Men när varje sekund är en jävla plåga och man bara önskar att allt kunde sluta, då är nog tankarna någon annanstans.
Jag har varit där och då önskade jag verkligen att få dö.
Om det någonsin händer igen, då ska ingen få hålla mig levande.
Ole Dahlberg med flera skriver att hos kristna är livet självt heligt. Alla liv är heliga – oantasliga. Du skall icke döda. För dem är det otänkbart avsluta ett liv.
Samtidigt läste jag så sent som igår i en kristen blogg hur det argumenterades för dödsstraff. Många kristna menar också att krigen och dödandet i Irak och Afghanistan är både riktigt och nödvändigt.
Det är alltså inte på något sätt en universell sanning som uttrycks i raderna ovan utan kanske mer vad ett relativt fåtal kristna anser.
Jag har i ett antal replikrundor diskuterat eutanasi med Siewert Öholm i hans blogg och kan konstatera att i hans argumentation i frågan är det betydligt mer eld och svavel än kristen kärlek och förståelse.
Den i särklass största logiska kullerbyttan består dock i att han kallar oss, som tycker att detta är ett djupt personligt beslut som var och en av oss borde ha rätt men inte skyldighet att fatta, för fascister.
Detta samtidigt som han milt talat som vilken diktator som helst talar om att alla som inte delar hans åsikt i frågan är någon sorts adepter till Mengele.
Som sagt, det saknas lite kärleksbudskap hos Siewert för närvarande!
Hej alla rådvilla… Varför tror ni att Gud genom hela bibeln har visat oss att det är möjligt att bli helad? Att bli uppväckt från de döda? Vi ser otaliga bevis IDAG, fortfarande, att Gud har gett de som tror kraft att utföra mirakler. Kanske skulle man istället införa allmän bön om helande jämsides med skolmedicinens ojämna framgångar?
Jag tycker att det är lite problematiskt med argumenten “har du aldrig varit där ska du inte få uttala dig”. Det mest vältaliga inlägget i denna debatt är ju Claes och Martins debattartikel. Dessa båda har ju uppenbarligen drabbats av den typ av skador som tydligen krävs för att få säga sin mening. Då lyckas Liberati misstolka artikelns tydliga avstånd från eutanasi till ett krav på tydlig lagstiftning kring eutanasi.
Länka till inlägget:
http://www.politikerbloggen.se/2008/12/16/12523/
Hej Martin, Louise och Seved! Några reflexioner utifrån denna artikel. Jag har haft Världen idag i 4 år och uppfattar inte den som ett organ för Livets Ord varken journalistiskt, ägandemässigt eller hur redaktionen är sammansatt. Ett Uppsala Kristna Råd finns men inte det som ni nämner i er artikel. Har inga åsikter i sakfrågan som ju är, som ni också skriver, komplex. Vänligen Håkan Sandlund ( musiker i Svenska Kyrkan )