Att självmordshjälp via riksdagsbeslut skulle vara en skam för både de politiker som deltar i ett sådant beslut och för varje stat som vill kalla sig rättstat, skriver Siewert Öholm på sin blogg i Livets Ord-organet Världen i dag. Öholm behandlar också utförligt huruvida Livets Ord är en sekt för att man delar Josef Ratzingers och den katolska kyrkans syn på homosexualitet, och relationerna mellan olika kyrkor i den lokala kristna klubben “Uppsala Kyrkliga Råd”.
Siewert Öholm bör förstås vara fri att ta sina egna beslut om hur han vill ända sitt eget liv, i likhet med hur han själv tagit beslut om hur han vill ända sin egen journalistiska karriär. Att han däremot vill att hans och Ulf Ekmans kristna tro ska vara vägledande för vilka beslut andra människor i samhället har att fatta är inte lika självklart.
För visst är det så att det är kristenheten som åberopas när man hoppar på riksdagsmän som vill modernisera lagstiftningen på en humanistisk och verklighetsbaserad grund med den enskilda människan som utgångspunkt.
Sakfrågan, eutanasi, är varken enkel eller solklar, vilket framgår när de relativt unga och totalförlamade personerna Martin Engqvist och Claes Hulting argumenterar mot “statlig klåfingrighet” i SvD 14/12 2008. Problemet är dock att den stora delen av debatten mot dödshjälp handlar om att staten bör vara klåfingrig, och det gärna med kristna argument om livets okränkbarhet som om lidande och plåga i sig måste accepteras bara för den sakens skull, som något slags reningsbad inför pärleporten.
Men Martin och Claes har helt rätt i att det krävs en skickligt utformad lagstiftning för att dödligt sjuka och plågade människor ska kunna välja befrielse, samtidigt som svårt deprimerade och på annat sätt sjuka bör erbjudas hjälp.
Eutanasi inbegriper svåra avvägningsfrågor, men det är absolut inte de kristna dogmerna som ska vara vägledande. Flera länder med en i huvudsak kristen befolkning har redan flyttat ut gud ur lagen i detta avseende och gjord den enskilda människan till beslutsfattare: Schweiz, Belgien och Nederländerna är utmärkta exempel, men även i Ulf Ekmans favortitland Israel är det numera tillåtet att assistera den som i ytterligt svåra och dödliga omständigheter vill ända sitt liv.
En människa med oändligt lidande och outhärdlig smärta som enda framtidsutsikt bör ha makten över det egna livet och sin egen död, och inte som nu vara begränsad av kyrkans mörkermän, som vill påtvinga var och en av oss sina religiösa dogmer om livets okränkbarhet in absurdum.
“Låt dem som väljer döden dö. Tvinga ingen till ett liv med dödens vedermödor — det är alltför gement.” — Witold Gombrowicz
MARTIN ÄNGEBY
LOUISE PERSSON
SEVED MONKE
Författarna är medlemmar i Liberati, som i lördags offentliggjorde ett program för sekularisering.
Publicerad: 2008-12-16 12:08 Uppdaterad: 2008-12-20 10:28
