Senaste nytt:
Senaste nytt:

Foto: Biovitrum
DEBATT. Martin Nicklasson, VD och koncernchef i Biovitrum, kritiserar i dag regeringen i en debattartikel på Politikerbloggen. “Sverige har gått från en världsledande forskningsnation inom exempelvis läkemedelsforskning och telekomindustrin till ett land som äventyrar sin unika position och tappar i anseende på dessa områden”, skriver han.
Alldeles innan den finansiella krisen var ett faktum, lade regeringen i oktober fram sin forskningsproposition för den statligt finansierade forskningen för åren 2009-2012.
När nu Sverige i rask takt går in i en lågkonjunktur borde dock riksdagsbeslutet i slutet av januari blivit att dessa satsningar kraftfullt förstärktes och tydligare riktades mot prioriterade områden. En av våra viktigaste konkurrensfördelar har varit den höga kunskapsnivån och till-gången till utbildad arbetskraft. Den senaste tiden har dock Sverige i ett jämförande perspektiv försvagats och tappat en del av sitt kvalitetsförsprång. Statistik från flertalet olika rapporter ger den sammantagna bilden av en negativ trend som är beroende på såväl ökande konkurrens från andra länder som försämringar i det svenska utbildningssystemet. Det är en djupt oroande situation att inte bara antalet svenska forskarstuderande studenter minskar, utan även att grundskoleelevernas intresse för naturvetenskapliga skolämnen är så lågt.
För även om forskningen vid de nordiska ländernas universitet fortfarande ligger i topp i vissa mätningar, så satsar Sverige idag mindre än hälften så mycket av landets BNP på forskning än exempelvis Kina och Sydkorea gör. Jämförbara länder som Danmark och Nederländerna har också gått om oss. Svenska forskare får dessutom allt färre vetenskapliga artiklar publicerade i ansedda medicinska tidskrifter än vad man fått tidigare. Tidigare satsningar och gamla meriter räcker helt enkelt inte.
Dessa oroande tendenser i kombination med lågkonjunkturen innebär att forskningspropositionens satsningar varken är rätt använda eller tillräckliga. För alla de svenska företag som verkar inom den kunskapsintensiva industrin är forskningen och samarbetet med de akademiska institutionerna avgörande för framtiden. För den medicinska forskningen är dessutom samarbetet med sjukvården viktig och samhällsnyttan av detta samarbete är såväl bättre hälsa som ökad livskvalitet. Sedan tidigare finns en delegation med begränsade resurser som ska underlätta denna samverkan och som har poängterat flera fördelar såsom effektivare vård, återbäring på forsknings- och utvecklingsinvesteringar och kompetenshöjning i utbildningarna.
Regeringens nya satsning med 150 miljoner kronor på förbättrat samarbete och ökad kommersialisering av forskningsresultat är dock långt ifrån tillräcklig för att möta de ökande behoven. Att kunna erhålla samhällsnytta av statens totala mångmiljardssatsningen och ge näringslivet tillgång till resultatet borde helt enkelt vara värt mer. Svensk medicinsk forskning har flera världsledande forskargrupper och långa traditioner inom flera områden, såsom can-cer, neurologi, kardiologi och autoimmuna sjukdomar. Att fokusera på och ekonomiskt stärka sådana områden utöver vad som redan gjorts i forskningspropositionen skulle inte bara öka chanserna till medicinsk framgång och därmed patientnytta, utan också stärka de svenska kunskapsintensiva branscherna. Dessutom behövs en förbättrad tillgång både till högkvalitativ medicinsk forskning som skall komma patienterna till nytta och till forskningsresurser inom sjukvården som biobanker, patientdata och patienterna själva.
Den svenska medicinska forskningen har lyft fram flera stora och globalt framgångsrika läkemedelsbolag och biotekniska företag. Nu finns risken att detta inte längre kan ske. Att ha ett gott forskningsklimat och högkvalitativ forskning är en viktig förutsättning för att näringslivet ska kunna ta goda akademiska idéer och framforskade produkter vidare ut på marknaden. Flera kunskapsintensiva branscher är dessutom ofta helt beroende av detta.
Den negativa trenden måste vändas så att svensk forskning åter kommer i frontlinjen och att svenska kunskapsintensiva företag kan ges bättre förutsättningar att klara verksamheten och anställningarna i en lågkonjunktur. En sådan vändning skulle dessutom inom ramen för den medicinska forskningen skapa en vinst även för patienterna och staten i form av såväl bättre vård som utvecklingen av nya läkemedel och därmed ökad ekonomisk tillväxt.
Mot bakgrund av den accelererande ekonomiska stagnationen borde därför forskningsminister Lars Leijonborg och övriga regeringen skyndsamt och kraftfullt agera för att komplettera riksdagens beslut. Flera faktorer måste finnas för att locka till sig, behålla och värna kun-skapsintensiva företag som åter kan höja förtroendet för svensk forskning i ett internationellt perspektiv:
• Staten måste använda en större del av BNP på forskning och utveckling i sin helhet
• En betydligt högre andel av BNP ska avsättas specifikt till medicinsk forskning. An-slagen bör dessutom justeras upp om BNP försämras
• Samarbetet mellan akademin, industrin och sjukvården måste prioriteras tydligare och ha en gemensam målbild
• Tillgång på utbildade och kunniga medarbetare måste långsiktigt säkras genom att fokusera på det naturvetenskapliga intresset redan hos grundskoleelever och rekryte-ring till forskarutbildning
MARTIN NICKLASSON
VD Biovitrum
Redan Fröding visste svaret!
Martin Nicklasson har helt rätt om behovet av mer forskning. Man borde gjort annorlunda: regeringen och riksdagen borde ha beslutat om mer pengar, snabbare pengar, helst genast och sedan ännu mer.
Frågan är om ens det räckt?
Men går det? Jajamensam, det kan alla göra, se oppositionen.
Man gör helt enkelt som så att man använder pengar som inte finns (och kallar det “rättvisa”).
Det kan man göra gång efter annan (som Ohly): pengarna som inte finns tycks räcka till allt.
Gunnar Andrén (fp)
gnetande ledamot skatteutskottet,
far till barn som får räkna med att betala kalaset
Gustaf Fröding: Åkenskapsfrågan
En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
“En täppa med bönor och kål och spenat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
“Och kaffe och socker och sovel till mat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
En ko ska vi driva i bet på vår äng!
“Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta´t!
• Staten måste använda en större del av BNP på forskning och utveckling i sin helhet
• En betydligt högre andel av BNP ska avsättas specifikt till medicinsk forskning. An-slagen bör dessutom justeras upp om BNP försämras
• Samarbetet mellan akademin, industrin och sjukvården måste prioriteras tydligare och ha en gemensam målbild
• Tillgång på utbildade och kunniga medarbetare måste långsiktigt säkras genom att fokusera på det naturvetenskapliga intresset redan hos grundskoleelever och rekryte-ring till forskarutbildning
Citat MARTIN NICKLASSON
VD Biovitrum
1-2) Forska själv Martin och Biovitrum! Statens universitet borde snarare få mindre anslag och därmed tvingas att knytas till näringslivet i större utsträckning. Universiteten borde konkurrera mer med varandra och få rätten att ta betalt för kurser. Biovitrum har rätten att sponsra enskilda universitetsforskare redan idag. Ni (Biovitrum) kan styra utvecklingen!
3) Så länge du drar ditt strå till stacken, och så länge som sjukvården drar sitt strå till stacken, så ser jag ingen anledning till att inte staten och universiteten kan göra detsamma. Men också sjukvården borde avstatligas till del, precis som universiteten, och då får ni vända er till privata framåtsträvare inom dessa områden, och inte till staten. Men som det ser ut idag, ja – staten (eller politikerna) har ett ansvar!
4) Helt rätt! Kan inte Biovitrum utdela stipendier och sponsra högskolestudenter?
M.v.h. Roger Klang, Lund
“vi satsar mer på bistånd än forskning! vad har vi mest nytta av? Att spola ner miljarder i toaletten på bistånd som inget ger eller forskning.”
ehhm…jag tror själva tanken med bistånd är att andra behöver pengarna mer än vi. Pengarna ska göra andra gott mer än vad de gör oss gott. Att tänka på bistånd i termer av “vad vi mest har nytta av” var nog den den mest egoistiska och cyniska beskrivningen av bistånd jag har hört på länge.
Hur kan man ens jämföra bistånd med forskning?
Ju mer jag läser av och genom google omkring Roberth Ström så ser jag bara en åsiktsmaskin utan substans. Någon som by proxy bestämt sig för att hata alla socialdemokrater och i övrigt fräsa till alla som inte vänder kappan i samma vind.
Det här ska inte tolkas som ett personangrepp utan en ren konkret fråga till personen. Roberth Ström, när ska du börja skriva lite matnyttigt för oss andra? Alltså att som minsta krav bygga dina korta, och i övrigt vassa kommentarer med en substans?
Conny Tengqvist, det är inte så lätt att skriva något matnyttigt för sossar. Enligt Göteborgs Universitet så har ni svårt att ta till er skriftlig information.
Det finns forskning som visar att våra biståndspengar kunde användas betydligt bättre. Vi har bla genom åren pumpat in 32 mdr av skattebetalarnas pengar i Tanzania. Tanzania är lika fattigt som när vi startade. Den enda gång jag sett att biståndspengar kommer till nytta är för modebutikerna i London och Paris. Fru Arafath och fru Mugabe kan sätt sprätt på bistånd.
Det är en bra och viktig diskussion angående hur biståndspengar gör mest nytta, det är fortfarande en ganska absurd diskussion att jämföra biståndspengar med forskningspengar.
Jag tycker det visar en viktig motivationskraft för högern när man hör dem diskutera bistånd. Människors oerhörda lidande pga bristande mat och rent vatten anses ofta som en mindre prioritering än skattesänkningar så att medel svensken ska få en mindre summa mer i plånboken.
Diskutera gärna hur bistånd ska komma till nytta på bäst sätt, men säg inte att bistånd inte behövs eller att biståndspengar går att jämföra med pengar i forskningssyfte.
Länka till inlägget:
http://www.politikerbloggen.se/2009/03/27/14448/