Tror inte att du förstår. Näringslivet tillskansar sig bonusar och fantasilöner för att ÄGARNA säger ja, men att förtroendevalda – inom Phacket och Partit gör det – det är på medlemmarnas respektive skattebetalarnas bekostnad. En oändlig skillnad i mina ögon. Om jag som ägare av ett företag vill ta varenda krona ur företaget är det min rätt, men om jag som förtroendevald i ett parti eller förtroendevald i facket vill göra samma sak är det faktiskt inte ok. Du måste faktiskt skilja på mitt, ditt respektive vårt. Allt mitt är faktiskt inte ditt eller vårt i den privata sektorn, medan i den offentliga är det precis tvärtom – allt vårt är mitt och ditt. Sug på den, i största vänlighet.

Och jo, Rörelsen var, är och förbliver socialistisk – att ta från andra och ge till de besuttna och “apparatskijs”. Det är klassisk socialism, så har det fungerat annorstädes och så har det alltid fungerat i Sverige. Att göra mitt till andras är också socialism – det vill säga att ta medlemmarnas medel och tillskansa sig stora bonusar och att belöna andra som sedan belönar en själv det var, är och förbliver socialism.

* Kallar du det feghet när WLW står emot den (kanske) värsta stormen sedan Måna fick sina fiskar varma på 1990-talet för *allehanda* missbruk av offentliga medel, skattefiffel, körning med körförbudsbilar et cetera et cetera?
* Kallar du det feghet av LO-ledningen när de uttalar sitt odelade och offentliga förtroende för sin Ledare?
* Kallar du det feghet när hon pekar finger åt andras stora ersättningar men tar bort sig själv från ekvationen?
- Tvärtom, det krävs ett stort politiskt mod att spela detta spel. Och WLW har det modet. Det hedrar henne.

Sossar, LO med flera är inte socialister utan tack vare deras “klassamarbete” precis samma skrot och korn som Svenskt Näringsliv och moderaterna: lite mer jämlika än andra.

LO och WLW är inte alls fega. De står upp för sig själva, sina pensioner, sina bonusar och sina vänners dito. Det om något är rakryggat och *exakt* såsom anstår en socialist.

Att folk inte tidigare förstått att socialister är ute efter en sak i samma sekund som de blir fackligt eller politiskt “förtroendevalda”; att leva av detta och leva gott av detta och förhoppningsvis stiga i hierarkierna. Att det sedan sker på medlemmarnas bekostnad och eventuellt något sådant för en socialist så irrelevant som “förbrukat förtroende” är ovidkommande för dessa.

Det är inte det minsta konstigt; på 1960- och 70-talen såg inte folk igenom dimridåerna, folk vägrade att tro att Rörelsen var befolkad och styrd av dessa typer. Men så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Minns någon – förutom jag – varför Stig Malm fick avgå? Klia rygg, klia rygg, klia rygg … Eller Olof Palme och sonen på ett USA-universitet? Eller Måna och UD-praktiserande dotter? Eller … Listan är FÖR LÅNG för att avslutas. Det här är bara några få exempel från en mycket lång socialistisk lista.

Ett varmt och innerligt tack till Måna S, Thomas Ö, Wanja LW och övriga socialister som agerar utmärkta valarbetare för Sveriges demokratiska regering!