Foto: Scanpix
DEBATT. Piratpartiet jämför sig med riksdagspartierna när medlemmarna ska räknas. Det har fått riksdagsledamoten Hans Wallmark (m) att reagera. Han skriver i en debattartikel på Politikerbloggen om den “haltande jämförelsen”.
Piratpartiet uppges de senaste dagarna ha fått mängder av nya medlemmar. Det finns dem som hoppas på det kommande Europavalet. Det har utropats att man nu till och med skulle vara större än folkpartiet.
Jämförelsen haltar. Det finns väsentliga skillnader mellan att bli medlem hos S, M eller FP jämfört med Piratpartiet. Noll kronor i avgift och en registrering på nätet är de kriterier som skall vara uppfyllda. Även om det hos de andra går bra att ansluta sig via nätet brukar det dock krävas dels att man betalar en slant och dels att man faktiskt existerar. För att gå med i moderaterna kostar det 100 kronor första året (pengarna går direkt till den förening man ansluter sig till) och sedan betydligt mer därefter med uppåt 270 till 300 kronor om året (och då delas pengarna mellan de olika nivåerna partiförening, länsförbund och riksorganisation).
Även om Piratpartiet hävdar att det kontinuerligt gallras bland de anslutande medlemmarna påstår andra att vem som helst kan fylla i vilka uppgifter som helst. Och är det inte förenat med några andra förpliktelser än ett par knapptryck är det svårt att mäta graden av engagemang och intresse.
Den som gått med i ett parti med medlemsavgift kan ju också gå ur detsamma genom att sluta betala. Då noteras även detta. Och i de flesta kommuner sker verksamhet, utöver kontakter via nätet, också genom politiska sammankomster och gruppmöten. Nya och gamla medlemmar har möjlighet att träffa varandra och utbyta idéer och tankar. Interaktivt så det förslår!
Naturligtvis skall det på inget sätt förringas att Piratpartiet har fått sympatisörer och visats intresse. För egen del vill jag dock ta en del av uppgifterna med en stor nya salt. Och jag gör det baserat på egna erfarenheter. I samband med behandlingen av FRA för ungefär ett år sedan gjorde en kvällstidningen det möjligt att enkelt sända e-post till en massa riksdagsledamöter. Det var opinionsbildning.
Under några dagar rasslade det ordentligt till i korgen för inkommande e-post. Det blev nog bortåt 35 000. Och detta hävdades visa på ett stort folkligt engagemang, ungefär på samma sätt som Piratpartiet nu påstår sig få många medlemmar. För egen del försökte jag besvara en del av mailen. Jag hade ambitionen att höra av mig till alla, men det blev i alla fall runt 4000. Och då upptäckte jag ett par intressanta saker:
30-40 procent av adresserna fanns helt enkelt inte. Man hade uppgett fel eller falskt.
10-15 procent bestod av e-post från samma adress som skickat mer än ett mail.
5 procent var hälsningar från bland andra Josef Stalin, Bill Clinton och Fredrik Reinfeldt.
Rätt fort kokade rätt mycket ned till något väsentligen mindre. Visst, det fanns många som reagerade och agerade men kanske inte fullt så många som hävdats.
Det intressant är att riksdagen råkat ut för en annan liknande, mindre medialt uppmärksammad, kampanj. I samband med behandlingen av äktenskapsförslaget så har det nog inkommit bortåt 1600 till 1700 e-brev. Jag tror i inget fall med falsk adress och få gånger med fler än ett mail från varje avsändare. Jag har nämligen också försökt besvara dem alla. Och en annan intressant detalj är att medan det första utskickat nog hade en klar övervikt av personer från storstäderna kom synpunkter i det senare ärendet från bokstavligen talat hela landet.
Inför Europavalet kan det därför finnas anledning att fundera kring detta med representativitet. Både ifråga om medlemstillströmning till partier som insikten om att både centrum och periferi ska ges politisk röst!
HANS WALLMARK
Riksdagsledamot (m)
Kandidat till Europaparlamentet
Publicerad: 2009-04-20 09:47 Uppdaterad: 2009-04-29 22:01
