FRÅGAR. Centerpartisten Staffan Danielsson ställer nu socialminister Göran Hägglund till svars om manlig könsstympning. På torsdag tvingas Hägglund svara på frågan som Danielsson först tog upp i en debattartikel på Politikerbloggen.
Staffan Danielsson ber Göran Hägglund svara på frågan om Gud verkligen har misslyckats med sin skapelse av pojkars könsorgan.
Politikerbloggen publicerar här hela hans interpellation i frågan, som ska besvaras på torsdag eftermiddag:
Interpellation
2008/09:565 Omskärelse av små pojkar
av Staffan Danielsson (c)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Sveriges landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort förhuden på pojkars känsliga könsorgan och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenlände, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud att uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna i dag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt hos Socialstyrelsen om att få börja med att operera bort förhuden på små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse – könsstympning – som finns i olika former och som oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan såsom det är vid födelsen.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som utan starka medicinska skäl förändrar deras kroppar? ”Äger” verkligen föräldrar sina barns kroppar? I dag, år 2009, i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen – misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Jag tycker att denna grannlaga fråga förtjänar en diskussion i Sveriges riksdag och frågar därför socialminister Göran Hägglund följande:
Överväger verkligen socialministern att ålägga landsting och läkare att utföra dessa operationer, eller avser han att i stället tillsätta en utredning för att i ett helhetsperspektiv utreda denna svåra fråga med beaktande av vad jag har anfört ovan om bland annat integritetsaspekterna?
Publicerad: 2009-08-11 11:33 Uppdaterad: 2009-08-11 11:33
