Foto: Scanpix, Montage: Politikerbloggen.se
DEBATT. Riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c) frågar sig i dag om inte Piratpartiet lurade sina väljare inför EU-valet.
Jag har inget emot Piratpartiet som liksom Centerpartiet driver de viktiga integritetsfrågorna, har engagerat och nått ut till massor av ungdomar och väljare och har bidragit till att Sverigedemokraterna inte kom in i Europaparlamentet.
Vad gäller upphovsrätts- och fildelningsfrågor delar jag uppfattningen att nuvarande ordning behöver diskuteras djupare och är bekymmersam, och där Centerpartiets krav på en snar utredning i frågorna är mycket angelägen.
Piratpartiet driver informations- och integritetsfrågor, och det överraskade mig därför att de i en mycket viktig allmänpolitisk fråga tog ställning mot EUs nya Lissabonfördrag.
Jag trodde att de liksom EU-kritikerna ville återföra makt till EUs länder från EUs parlament och institutioner. Icke!
I en debattartikel i Sydsvenskan skrev nyligen europaparlamentarikern Christian Engström (PP) att “man kan tycka att det är märkligt att ministrarna och tjänstemännen i rådet kan gå in och peta i vad det folkvalda parlamentet har beslutat”.
Det visade sig att han syftade på en entydig formulering som han och Piratpartiet tidigare redovisat:
Europaparlamentet är den enda institutionen i Bryssel som är direkt vald av medborgarna. Parlamentets roll ska stärkas, så att makten flyttar från de stängda rummen ut i öppenheten.
I klartext alltså från ministerrådet (den enskilda ländernas regeringar) och till europaparlamentet (de 736 direktvalda ledamöterna).
Piratpartiets ledare Rick Falkvinge har därefter i några inlägg på min blogg förstärkt detta besked med kategoriska uttalanden som;
Så länge EU-parlamentet inte har absolut lagstiftande makt, så som normala parlament har, så är Lissabon bara att permanenta en felaktig struktur som ger EU-parlamentet mer “inflytande”. De får tycka till om fler frågor, enkelt uttryckt. Det är fel väg att gå.
Rätt väg att gå är att göra EU-parlamentet till ett riktigt parlament.
Ett parlament ska, i en fungerande demokrati, helt enkelt ha sista ordet i de frågor den är kompetent att besluta i. Så är det inte i EU idag, och det är ett problem som skulle permanentas genom Lissabon.
Att torpedera Lissabon skulle därför vara en möjlighet att börja göra EU till en riktig demokrati i stället för den snårskog av beslutsfattare som aldrig behöver stå till svars inför medborgare med rösträtt.
Det går bara att tolka Engström och Falkvinge på ett sätt. De anser att de 736 europaparlamentarikerna från 27 medlemsländer – varav 18 från Sverige – ligger närmare det svenska folket än t. ex vår statsminister när han företräder Sverige i Europeiska rådet (alla statsministrar) efter godkännande av riksdagen genom dess EU-nämnd.
När vår statsminister – och därmed Sverige – motsätter sig något EU-beslut räcker det med att få med ett mindre antal andra länder så blockerar man beslutet och stoppar det eller tvingar fram kompromisser.
Hade Europaparlamentet all makt räckte det med att 369 ledamöter mot 367 var överens, och så gick det igenom.
Det skulle ge de stora länderna i EU ett starkt ökat inflytande, och med all sannolikhet landa i ett EU snart var en ny statsbildning likt USA med ett lagstiftande parlament och en styrande kommission, som antar jag, även den skulle tillsättas enbart av europaparlamentet.
Jag hävdar att de som röstade på PP i EU-valet inte hade detta klart för sig; de trodde att PP drev integritetsfrågor och inte allmänpolitiska frågor typ detta.
Hittills har Folkpartiet mest velat driva EU framåt mot en “superstat” med ett parlament som har den beslutande makten och där de enskilda länderna minskar i betydelse.
Nog är det sensationellt att Piratpartiet nu visar sig ligga hästlängder före folkpartiet i denna oerhört grannlaga och känsliga fråga.
I ett färskt inlägg på sin blogg verkar nu Christian Engström med full fart vilja backa från det han själv, Piratpartiet och partiledare Falkvinge deklarerat.
Jag kan verkligen förstå det.
Men samtidigt som han lägger ut dimridåer skriver han återigen:
I en parlamentarisk demokrati är det ganska strikt åtskillnad mellan den lagstiftande och den verkställande makten. Där är det det folkvalda parlamentet ensamt som stiftar lagar, medan ministrarna i regeringen ägnar sig åt att styra landet i enlighet med de lagar som parlamentet har bestämt. Så är det inte i EU idag.
Jag kan inte tolka Piratpartiets inriktning på annat sätt än, preciserad av deras två ledande företrädare, att de vill utveckla EU till en ”fungerande parlamentarisk demokrati”, dvs bort från dagens i hög grad mellanstatliga samarbete och mot en statsbildning.
Var det verkligen det som era väljare ville att ni skulle driva i Europaparlamentet??
STAFFAN DANIELSSON
Riksdagsledamot (C)
Publicerad: 2009-08-18 06:00 Uppdaterad: 2009-08-18 07:17
