“Vad händer med krisberedskapen efter 1 juli?”

Foto: Zarah Jonsson

DEBATT. Att kalla in försvarsmakten för att bistå SJ när stora delar av den spårbundna trafiken står stilla är naturligt. Men vad händer med samhällets krisberedskap efter den 1 juli 2010, då värnplikten avskaffas? Det frågar sig Jesper Holm, ordförande för Värnpliktsrådet.

Under den senaste veckan har Sverige varit lamslaget. I stora delar av Syd- och Mellansverige har den spårburna trafiken i princip stått still. De myndigheter och bolag som idag ansvarar för tåg- och tunnelbanetrafiken har inte lyckats hantera situationen med mycket snö och långvarig kyla. Att då vända sig till Försvarsmakten, med förmåga att med kort varsel kalla in värnpliktiga och hemvärnsmän, är naturligt. Enligt regleringsbrev för Försvarsmakten 2010 står att myndigheten skall ”med tillgängliga resurser stödja andra myndigheter och det övriga samhället vid kriser, katastrofer och andra händelser”.
Uppenbarligen gör regeringen den bedömningen att situationen är sådan att det nu är ett läge som faller inom ramen för det.

Försvarsmakten är en av få institutioner i samhället som över huvud taget har möjlighet att snabbt svara på en sådan förfrågan. SJ, SL eller Banverket har inte själva haft möjlighet att kalla in personal i den omfattning som skulle krävas. Sedan ett antal år utbildas ingen pliktpersonal inom civilförsvaret, varför inte heller dem kan svara på frågan. Då återstår Försvarsmakten, med dess möjlighet att kalla in värnpliktig personal. Men hur länge gäller det?

Sommaren 2009 fattade Riksdagen ett inriktningsbeslut som bland annat sa att Försvarsmakten från och med 1 juli i år inte längre ska personalförsörjas genom plikt. Istället ska Försvarsmakten utgöras av frivilligt uppsatta insatsförband, bestående av stående eller kontrakterade soldater. Dessa kommer att vara statstjänstemän, med marknadsmässiga löner och avtalsmässiga förmåner. De exakta formerna för anställning och annat vet vi inte idag, vi väntar fortfarande på utredningar och propositioner som kommer att reglera detta.

Vi kan dock dra några slutsatser utifrån den debatt som varit. Bland annat hävdade försvarsministern i Svenska Dagbladet (SvD 2009-05-08) att soldaterna under kontrakt inte kommer att kunna tvingas till insats. Med tanke på att soldater, sjömän och gruppchefer i framtiden kommer att vara anställda kommer de även att bli betydligt dyrare att använda sig av än värnpliktiga.

Värnpliktsrådet har, efter beslut på de senaste värnpliktskongresserna, tagit ställning för en fortsatt pliktbaserad personalförsörjning till Försvarsmakten. Argumenten bakom detta är flera, men bland annat menar vi att det ger Försvarsmakten bättre förutsättningar att utföra de uppgifter som ålagts dem.

Så frågorna vi ställer oss är, vad händer med samhällets krisberedskap efter den 1 juli 2010? Vilken aktör står redo att ta över uppgiften att ”stödja andra myndigheter och det övriga samhället vid kriser, katastrofer och andra händelser”? Förväntas Försvarsmaktens stående och kontrakterade soldater att göra det? Vad kommer detta att kosta?

Frågetecknen är många, vi hoppas någon kan räta ut dem.

Jesper Holm
Ordförande, Värnpliktsrådet