“Centern har spelat ut sin roll”

Foto: Sofie Alvén

DEBATT. Centerpartiet har spelat ut sin roll i svensk politik. Det visar Fredrick Federleys blinda dyrkande av en av det moderna Europas värsta politiker, skriver Rikard Allvin, språkrör för Gröna studenter i Göteborg.

Som en ängel med gloria träder Margaret Thatcher, i Fredrik Federleys historieskrivning, in på arenan och tar strid med en förstelnad industrination och släpper marknadskrafterna lösa, till alla människors entusiasmerande jubel.
I sin debattartikel i Expressen den 8 april visar Federley inte enbart prov på fundamentalistiska värderingar, utan också på en penibel historielöshet.

Thatchers maktövertagande i Storbritannien följde på sammanbrotten för Bretton-Woodssystemet och i slutändan för den Keynesianska kompromissen. Kapitalismens kris kom att tolkas som statens kris. När Thatcher kom till makten 1979 gjorde hon det på ett mandat att förändra den ekonomiska politiken, vilket hon också gjorde.

Hon gick omgående i krig med fackföreningarna, försökte nedmontera varje form av solidaritet i samhället och privatiserade statliga företag, i princip oavsett bransch, i syfte att öppna upp marknaden för utländskt kapital (framför allt från Japan). Det hon egentligen gjorde var att konsolidera den brittiska överklassens makt, framför allt i monetära termer.

Hon gick, bokstavligen, över lik för att uppnå detta mål.

Tillsammans med sin samtida allierade Ronald Reagan står Thatcher som politisk modell för införandet av nyliberalismen. En nyliberalism som i USA resulterade i att de 0,1 % av inkomsttagarna som tjänade mest ökade sin andel av nationalinkomsten från 2 % år 1978 till över 6 % år 1999.
Som forskaren David Harvey uttryckt det, så bedrevs det då, och görs fortfarande, en aktiv klasskamp. Den utkämpas dock från dem som har mot dem som inte har. Överklassens klasskamp mot underklassen.

Redan Thatcher uttryckte att det inte finns något alternativ till de nyliberala lösningarna. Federley gör detsamma genom att explicit hävda att allt som inte överensstämmer med hans dogmatiska hållning till nyliberalismen per definition är detsamma som socialism.
Det är fullt möjligt att Federley drömt sig kvar i sitt historiska England och glömt att politiken utvecklats sen dess. Bland annat har en livskraftig grön rörelse fötts, som har lösningar på dagens globala problem som är långt mer moderna och effektiva än 80-talets thatcherism.

Det är fascinerande att Federley tillskriver de socialistiska lösningarna gammalmodighet, medan han själv idoliserar lösningar som på intet sätt är mer moderna. Det, om något, visar prov på bristande nytänkande.

Att Federley anser sig representera Centerpartistiska värderingar är för mig en gåta. Åtminstone om vi tänker på det Centerparti som existerade under 90-talet. Glädjande i sammanhanget är att det nuvarande nyliberalt fundamentalistiska Centerpartiet har spelat ut sin roll i svensk politik.
Väljarna vet nämligen bättre än att följa en politik där 1600-talsdrottningar och historiskt diskrediterade politiker står för inspirationen.

Svensk politik behöver nämligen nytänkande. Inte blint dyrkande av en av det moderna Europas värsta politiker.

Rikard Allvin
Språkrör Gröna studenter Göteborg